Landsbygdens innovationsgrupper som startade för ett par år sedan har gett utmärkta resultat

Landsbygdens innovationsgrupper startade år 2017 och närmar sig nu slutet på sin tvååriga bana. Under resans gång nådde man resultat, fick svar och löste problem med hjälp av nya innovationer.

Landsbygdens innovationsgrupper (EIP-grupper) förbättrar jordbrukets och den övriga primärproduktionens produktivitet, effektivitet och hållbarhet. I verksamheten kopplas företagarnas praktiknära kunnande samman med andra experters kunskap. År 2017 gick fem olika EIP-grupper från ord till handling och startade projekt för att lösa identifierade problem med hjälp av nya innovationer som kunde ge nytta också i större skala. Hurdana resultat har det alltså blivit under resans gång?

EIP-projektet BioRaEE fokuserar på möjligheterna med återvinningsgödsel. Projektet utgick från vad jordbrukarna behöver när det gäller gödselmedel och en enkät till jordbrukare ordnades genast i början av projektet. Eftersom efterfrågan bland jordbrukarna var uppenbar sammanställde man guiden Kierrätyslannoitus som redogör för de grundläggande principerna i användning av produkterna och odlingsplanering. Växtperioden 2018 påbörjades praktiska åker- och växthusförsök med utvalda återvunna gödselmedel. Försöken fortgick den här sommaren och resultaten inväntas i höst. Man ansökte om förlängd tid för projektet så att resultaten från fältförsöken som kommer i höst går att använda så bra som möjligt. Projektet har haft fingret på pulsen och svarat på de önskemål som kommit från fältet.

Havreboomen ser inte ut att mattas av och EIP-projektet Kvalitetshavre vill ta till vara de bifraktioner som uppkommit i samband med havreproduktion och öka deras värde istället för att bränna dem. Det första året behandlades bifraktionerna med en termomekanisk process vilket inte gav önskade resultat. Autohydrolysen byttes ut mot en teknik vid namn extrudering, med vilken man kunde behandla större mängder material som en kontinuerlig process. Anordningen Planetary Roller Extruder stockade sig emellertid av halmproverna, så det blev nödvändigt att göra ändringar. En tillsats av kalkvatten i massan hjälpte upp saken avsevärt, vilket resulterade i önskat material. Hösten blir arbetsfylld eftersom man påbörjar kärlförsök med fokus på det här eftersträvade materialet och utreder hur det kunde produceras på gårdsnivå.

För ett par år sedan satte gårdsfolket på Sippola gård i Storkyrö hjulen i rullning för att få en ny modern och automatiserad spannmålstork till gården. De gick med i EIP-projektet med avsikten att åstadkomma en kommersiell produkt och inte bara fler papper i arkivet. Efter ett intensivt byggpass kunde torken testköras hösten 2017.  Av mätresultaten lärde de sig vad som måste ändras och hösten 2018 gjordes nya mätningar. Projektet har gett goda slutresultat eftersom man har sparat både tid och pengar och spannmålskvaliteten är bättre, precis som planerat.

EIP-projektet Mikä data vill kombinera utspridda åkerdata till ett enda paket och på så sätt förbättra odlingen av åkrarna. Projektets första år 2017 gick i övningens tecken. Aktörerna lärde sig vilka data som skulle samlas in för projektet och på vilket sätt. Varje vecka gjordes drönarflygningar och andra tester på åkrarna för att samla in data. För att dessa data ska komma till nytta flyttas de data som gäller jordbrukarna över till tjänsten Åkerdata. Inkommande höst blir det aktuellt att utveckla tjänsten så att den fungerar så bra som möjligt. Vidare kommer man att analysera mer data och mycket tankearbete läggs ner på näringsämnesvariationer och hur man skulle kunna hitta en bra korrelation mellan olika data. Resultaten från projektet har varit positiva och framtiden för dataorienterad jordbruksverksamhet ser ljus ut.

Flyghavren är spannmålsodlarnas gissel och EIP-projektet Flyghavre vill hitta en lösning på hur man kan identifiera ogräset med hjälp av foton tagna av minihelikoptrar, dvs. drönare. Fastän 2018 var ett idealiskt år med tanke på vädret, var det problematiskt att drönaren inte kunde flyga automatiserat på tillräckligt låg höjd. För att lösa problemet införskaffades en egen drönare för projektet till den här sommaren. Den drönaren kan flyga automatiserat på 10 meters höjd. Också GPS har gett extra huvudbry, eftersom dess begränsningar har försvårat processen och enkel GPS är inte tillräckligt exakt. Drönarna är också dyra vilket inger betänkligheter, liksom frågan vem som kunde erbjuda tjänster som inbegriper flygning med drönare på åkrar. Projektaktörerna kom inte enkelt undan i något som helst skede och de tekniska problemen kom som en överraskning. Användning av drönare kan ändå erbjuda ett potentiellt alternativ för framtidens jordbrukare, om man kan kombinera drönarflygningen med andra egenskaper än fotografering, såsom möjligheten att bespruta flyghavreplantor på vissa platser på en åker.