Att grunda ett eget företag var den största förändringen i livet, jag har inte behövt ångra en enda dag

Att grunda ett eget företag var den största förändringen i livet, jag har inte behövt ångra en enda dag

För Sevil Ilter började allt med en dröm. I drömmen låg hon på konstgräset i en hallbyggnad bredvid sin man Lasse och barnen cyklade i bakgrunden. Eller kanske började allt då den första dobermannhunden blev sköthund i Sevils och hennes mans hem eller senast då Sevil blev förtjust i miljön i Älvbyarna i Korsholm. Det var luciadagen och Sevil körde längs byvägen som var upplyst med lyktor. Snön föll sakta till marken och många bybor var i farten. Alla hälsade på henne när hon passerade. Då kände Sevil att hon kommit hem.

Det har behövts sammanträffanden, men också målmedvetet arbete för att grunda företaget Veikari och bygga upp en hundsporthall på tomten i Älvbyarna. Drömmen hade funnits i Sevils tankar redan länge, men efter den dröm hon hade i februari började det ske saker, och Sevil fick mod att bege sig till Aktion Österbotten, banken, Vasek och NTM-centralen i Österbotten. Sevil hade tidigare arbetat på bank och kunde göra noggranna konkurrensanalyser och kalkyler för hallen.
– Det råder brist på sådana här hallar i området och det är dyrt att hyra dem. Vi ville att hela familjen ska kunna komma med och därför planerades också en lekplats för barnen. Hundägarna vill satsa på sin hobby och därför vill de också att planen och utrustningen på träningsplatsen ska vara trygga, och de är beredda att betala för kvalitet.

Sevil ansökte om företagsstöd från Aktion Österbotten och byggnadsarbetena inleddes redan följande vecka efter besöket. Verksamheten i hallen inleddes i september 2017.
– Tidsplanen var absurd, allt skedde på cirka en och en halv månad. Jag hade redan haft en affärsplan i tankarna, men jag tvivlade eftersom jag inte hade någon examen inom området. Däremot hade jag tolv års erfarenhet av hundhobbyn. Det är klart att jag funderade om jag hade något att ge och om kunderna skulle hitta till oss. Läget just nu är att de kurser som jag leder fylls på några timmar och jag kan inte ta med alla intresserade.

Förutom att bedriva hallverksamheten har Sevil också börjat sälja hundsportutrustning som inte funnits någon annanstans som så kallad hyllvara. I själva verket började verksamheten under namnet Veikari redan 2013 då Sevil började sälja mössor till dobermannhundar för att skydda deras känsliga öron. Den senaste landvinningen är taktiska produkter för hundar inom försvarsmakten. Sevil planerade några prototyper i samarbete med en vän och en utbildare av tjänstehundstränare och fick en stor beställning.
– Jag har tre utbildningar, förutom klädsömmare är jag också tradenom och barmästare. I den här verksamheten kan jag kombinera två av dem.

I hallen ordnar Sevil kurser som hon leder själv eller som har en utomstående ledare. Dessutom hyr hon ut hallen till andra företagare. Nu har hon stamkunder varje kväll i veckan. Hallen ger också möjligheter för andra tränares företagsverksamhet. Samarbetet är så smidigt att hon kommer överens om kurstidtabellerna tillsammans med en annan lokal företagare för att undvika att det ordnas flera kurser samtidigt.
– Konkurrens är sunt, men samarbete skapar mer samarbete och våra tjänster kompletterar varandra. Utbudet har börjat leda till efterfrågan.

Sevil Ilter tränar med sin dopermann Veera, så att hon bibehåller sin yrkeskunskap.

Sevil är hemma från Kervo och säger att hon trivs bra på landsbygden och att hon inte lämnar den så länge hon lever. Hon lovordar Älvbyarna, av grannarna får man alltid hjälp.
– Här är man inte avundsjuk på sina grannar. En granne gjorde detaljritningarna, en annan lade grunden och en tredje transporterade hit gruset. Jag är ingen folkskygg person utan talar gärna med alla. Jag gissar att folk inte glömde oss i första taget då jag gick runt och samlade medgivanden till bygglovet för hallen från de närmaste grannarna. I ena handen hade jag en hund och i den andra en tvillingvagn, berättar Sevil som är mamma till 2- och 3-åriga pojkar.

Sevil berättar att hon är en idéspruta. Hon har massor med nya planer och innovationer för att utveckla sitt företag. I hallen har man också ordnat en kickboxningskurs, man har haft besök av ergoterapigrupper och grupper inom småbarnsfostran och spelat bubbelfotboll. Den nyaste grenen är dobo, en gemensam muskelträning för hunden och ägaren där man använder sig av stora bollar.
– Det har varit en helt vansinnig säsong, jag vet inte vad jag ska säga. Det har gått bättre än vad jag någonsin vågade hoppas. Hallen och det stöd vi fått har erbjudit så många möjligheter. Också mitt nätverk som byggts upp under mina 12 år som aktiv inom hundhobbyn, både som tränare och som tävlande, har haft en stor betydelse.

Sevil är fortfarande deltidsvårdledig, men risken för att hon ska vara tvungen att återgå till sitt gamla arbete verkar liten.
– Här ser vi konkret att man inte lyckas åstadkomma något om man är rädd för att misslyckas. Vi var en familj som inte skulle ha några hundar. Nu har vi fyra dobermannhundar. Jag vet inte om vi skulle ha börjat söka ett hem på landsbygden om vi inte hade haft hundarna. På grund av dem ville vi ha en gård och en bra motionsterräng. Hustomten erbjöd i sin tur en möjlighet att bygga hallen. I en tätort skulle det säkert inte ha varit lika lätt. Det spårade kanske ur lite, men jag har inte ångrat en enda dag.

Text: Kirsi Tikkanen, Lyhde II -informationsprojekt
Foto: Kirsi Tikkanen, Lyhde II -informationsprojekt